Karin har skådespelat på många scener, exempelvis Helsingborgs Stadsteater och Folkteatern i Göteborg. Men hon syns lika ofta i tv, bland annat i flera Wallander-filmer och tv-serien Hotell Gyllene Knorren. Men det här blir hennes första föreställning på Bruket och förväntningarna är höga.
– Det ska bli jättekul att göra Bruksspelet!

Berätta om din roll Margareta, vem är hon?
– Margareta Torsson är gift med överingenjören på Bruket och driver Stilskolan. Hon är uppvuxen på Östermalm och har nu tagit som sin livuppgift att fostra unga flickor till att bli dugliga hemmafruar, likt henne själv.

Fanns det något ställe liknande Regnbågen där du växte upp?
– Hm..jag antar att det var Folkets Park i Ystad. Där hände det mycket!

Vad har du för tankar kring 1950-talet?
– 50-talet var väl en tid då man kände optimism och framtidstro. Hade hem och kläder i pastellfärger och struttiga kjolar som man gick på hippa i. Det känns klämkäckt men det ligger ändå en revolt i luften...

Skådisproffset Mikael gör i sommar sitt fjärde Bruksspel och har varit långt ifrån sysslolös sedan sist. Bland annat har han spelat den humoristiska paradrollen Basil Fawlty i ”Pang i bygget ” på Teatervallen i Kalmar.

Vems uniform tar du på dig i Bruksspelets ”Regnbågen”?
– Jag spelar Erik Svart, major vid flygskolan i Ljungbyhed och engagerad brottningstränare som är väldigt förtjust i somliga grönsaker... och damer.

Vad förknippar du främst med 1950-talet?
– Jag tänker på amerikanska bilar, bugg, rock’n roll och de färgglada kläderna. Men det är nog mycket bilden från film och TV, könsroller och jämlikhet var nog inget vidare, tyvärr.

Välkommen tillbaka till Bruksspelet, vad är det som gör det så speciellt?
– Det är att vi är så många som tillsammans får ihop såväl teater och sång, som dans och musik till denna smällkaramell!

Lukas är musikern som klev in på scenskolan och sedan dess stått på teaterscenen. Sedan förra sommarens Bruksspel har han skådespelat på både Folkteatern och Stadsteatern i Göteborg, samt skrivit och turnerat med humorföreställningen ”hahaha-revyn”.

Berätta om din karaktär i ”Regnbågen”, vem spelar du?
– Jag spelar Gunnar som är beredd att tänja lite på sanningen och bryta en och annan regel för att få slippa sjunga i kyrkokör och istället spela ROCK med sitt band The Klippers.

Vad förknippar du mest med 1950-talet?
– Som liten såg jag filmen ”Grease” extremt ofta och jag drömde tidigt om den romantiska bilden av att sitta med skinnjacka på en diner med en stor milkshake i handen och brylkräm i håret. Och att gå och välja låt på jukeboxen då och då.

Andra sommaren på Bruket, vad har du för förväntningar?
– Förra sommaren var helt fantastisk och jag är så otroligt tacksam att få vara med i år igen! Jag har verkligen saknat gemenskapen och alla underbara människor på, bakom och runt scenen. Och vilken show det kommer bli!

Veronika bestämde sig för ett bli musikalartist som 12-åring och har utbildat sig på både dans- och musikalgymnasium och Balettakademin. På senare tid har hon spelat i ”Wicked” på Göteborgsoperan och synts i Skånetrafikens reklamfilmer. Nu gör hon sin andra sommar på Bruket.
– Jag har saknat alla underbara människor på och runt om scen!

Du gör rollen som Karin i årets föreställning, vem är hon?
– Karin bor med sin far fackföreningsledaren, Enar. När hon inte jobbar på bruket är hon ledare för flickgymnastiken på Regnbågen – men hon drömmer om att få brottas!

Vad har du för tankar om 1950-talet?
– En tid av fantastisk musik och mode! Mindre fantastiskt var de så kallade kvinnolönerna som var 30 procent lägre än mäns löner för samma jobb. Tur att det har blivit lite bättre, eller hur?

Fanns det något ställe liknande Regnbågen där du växte upp?
– Jag är från Hörby och där hade vi bland annat Aktivitetshuset där jag tog mina första dansklasser.

Simon hamnade på musikalscenen via sånglektioner, Musikteaterskolan och Balettakademin. På senare tid har han bland annat medverkat i ”Alla skriker, ingen hör” i Jönköping och spelat Danny i ”Grease” på Kristianstads teater.

Du gestaltar Alexis, en ung man som inget hellre vill än att passa in. Berätta mer!
– Han är från Grekland men har råkat hamna i Sverige och på Klippans bruk. Han vill inte sticka ut och avslöjar inte att han har några ungdomsguld i brottning.

Vad förknippar du allra mest med 1950-talet?
– Jag har ju precis gjort ”Grease” så för mig är ju 50-tal verkligen musiken. Elvis, Chuck Berry, Little Richard och en favorit för mig ”Great Balls of Fire” med Jerry Lee Lewis.

Du gör comeback i Bruksspelet, men vad överraskades du mest av första gången du var med?
– Den största överraskningen var storleken på scenen och den fantastiska skorstenen vi spelar intill.

Moa gör sitt tolfte (!) Bruksspel och efter att i stort sett ha vuxit upp på scenen siktar hon nu på att ta klivet in i den professionella teatervärlden, och har just avslutat en utbildning på Musikteaterskolan i Bjärnum.

Ännu en sommar på Bruket, vad har du längtat efter mest?
– Helt ärligt? Att få hoppa in i ”bruksbubblan” igen! Det är något alldeles speciellt det här och vi kommer varandra otroligt nära under projektets gång. Det är som en andra familj och det är alltid, alltid kära återseenden.

Du spelar Ingrid Svan, vem är hon?
– Ingrid är en före detta Klippan-tjej som flyttat till Stockholm för att arbeta på televisionen. Hon kommer tillbaka till Klippan för ett TV-program som hon tänker att byn kan passa perfekt till, men möts av en rivalitet mellan föreningarna som tränar på Regnbågen.

Vad säger du om vi säger 1950-talet?
– Ge mig Ella Fitzgerald, ge mig Ray Charles och för guds skull, mer rött läppstift till folket!

Heléne är hjärnan och skaparen bakom hela idén med Bruksspelet. Även i år får vi se henne på scen och hon längtar tillbaka till de härliga och glada sommarkvällarna på Bruket.

Hur kan det vara att du satsar återigen på ett projekt som för tolv år sedan kunde ses som en nästan helt omöjligt idé att genomföra?
– Bitarna föll på plats en efter en och med rätt personer omkring sig kan idéer förverkligas. För mig är Bruksspelet mer än ”bara en musikal på Bruket”, det är en symbol för gemenskap där historien möter nutiden och skapar en plattform för framtidens kultur. Det är även en plats där alla får vara med och kan växa.